Skriver av mig.

Det var så mycket lättare förut, när man var liten, när man syntes och fick uppmärksamhet och vågade vara sig själv. Allt man ville var att få bli stor och göra det som "de större barnen" fick göra. Vara ute sent, stanna uppe mycket längre, jag kommer ihåg att jag tillumed längtade tills jag skulle få börja med läxor.. Sen när man blev lite äldre och fick göra allt det, var det annat som stog på listan. Nu vill man göra så mycket mer. Festa, dricka, röka, gå på krogen. Varje gång mamma eller pappa säger, "nej, du får inte gå, punkt slut" känner man bara hur hatet välvar ur en som en vulkan . Hur arg ledsen och förstörd man blir. Men man lär sig tillslut att de bara gör det för att det bryr sig, för att det vet vad som kan hända och hur rädda det faktiskt är om en, att det ska hända något. Visst finns det fortfarande saker som jag verkligen vill göra, men inte får. Och det känns så oerhört orättvist vid vissa tillfällen. Men den tiden att göra allt det, den kommer, right!? Man behöver ju egentligen inte stressa. Jag är helre barn så länge jag kan, än gammal och nära slutet. Jag trivs faktiskt hemma, ibland. Ibland älskar jag att sitta i soffan och mysa framför tvn med min familj. När kompisarna är ute, jag skämms inte för att sitta hemma med familjen, som vissa gör. Det är liksom min familj. Min mamma, som burit runt på mig i nio månader, och sedan gått igenom smärta för att jag skulle få mitt liv. Min pappa, vars pung jag en gång simmat i.. Haha låter lite roligt att tänka på, men så är det ju. Mina syskon, som jag har samma kött och blod som. Varför ska man skämmas för de som står en närmast egentligen!? Även fast man ibland verkligen vill ut, och göra saker och ting som ens föreldrar säger nej till så vet man att de har rätt i slutändan. Vilket jag nog inte kommer accpetera alla gånger iallafall. Men jag älskar min mamma och pappa, även min låtsaspappa. Jag vet att de gör rätt, jag vet att de bryr sig. Och jag är er evigt tacksam! Det går inte att förklara med ord hur mycket. Alldeles för mycket! Jag älskar er otroligt mycket, ni är glädjen i mitt liv. Tack för att ni finns. Och kom ihåg, era föreldrar älskar er mer än något annat. Ni är deras barn. De gav er livet! Glöm aldrig det. Mamma och pappa är det bästa som finns!



Man visste aldrig hur tufft det var att växa upp och bli stor, att det finns så mycket problem. Jag önskar att jag uppskattat att vara liten mer än vad jag gjorde när jag hade chansen.

Kommentarer
Postat av: naaathalie

sv: ja hejja hejja barca haha! :D

2010-04-25 @ 11:32:46
URL: http://naathhaliie.blogg.se/
Postat av: michaela

okej (:

2010-04-25 @ 12:53:43
URL: http://miski.blogg.se/
Postat av: sandra johansson

aaaw va gullig & go (A)<3

2010-04-26 @ 21:15:10
URL: http://smjohansson.blogg.se/
Postat av: Teodorsigrun

Incredible site!

2010-12-13 @ 08:24:01
URL: http://teodorsigrun.blogetty.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0