a true story ..
Läste en text på min storasysters blogg, jag hade nästan glömt av allt som hänt under våra liv. När jag och min syster under några år kändes oss bortglömda av vår egna far. Av mannen som betydde mest i mitt liv. Jag var fyra år, och helvetet slutade väl när jag var runt 10-11 år. Jag är så otroligt tacksam för att min mamma fanns där och stoppade allting, du är det bästa som finns mamma.
Jag vet att min pappa aldrig glömmer det som hänt, och fortfarande klandrar sig själv för att det gick så långt. Men jag älskar honom av hela mitt hjärta, och klandrar honom inte för han var nästan lika hjälplös som oss...
Här har ni texten som min syster skrivit, har dock tagit bort en del av den som handlade om hemska saker som hänt enbart henne. Vill ni läsa hela så gå in på http://nellis.se
Detta är min systers berättelse om vad vi två gått igenom, två hjälplösa barn.
Om man tar de här med när jag första gången kände mig övergiven, Tja vad kan jag ha varit minns inte min exakta ålder. Min pappa träffade en ny kvinna (ja min mamma o pappa skilde sig när jag var 6)
Hon verkade vara underbar. Vacker var hon också långt svart krulligt hår mörka ögon, kvinnlig kropp med både rumpa och bröst höfter och jaa allt de. Hon verkade vara så otroligt snäll. Det tog inte lång tid innan min pappa och hon flyttade ihop, hon hade två egna barn sedan tidigare. Jag kom inte alls överens med hennes dotter i början, vi var två helt olika personer, absolut inte lika över huvudtaget. Allt var jätte bra dom första 8 månaderna. Sedan brakade HELVETET löst, pappa och hon bråkade jämt och ständigt, minns inte hur många gånger pappa kört mig och min lillasyster till min mamma mitt i natten med oro för hur vi mådde. Kan tala om att det tog mycket på psyket att vara där ute. Pappa agerade som en pappa för hennes barn, kändes som om han brydde sig mer än mig och min lillasyster. Hennes barn ena av dom sa alltid din pappa säger att han älskar oss lika mycket som han älskar er, IDAG vet jag att de inte stämde för man kan aldrig ha samma kärlek för någon annans barn som man har för sina egna.
Jag minns en kväll när pappa och hon bråkade och jag ville ringa mamma, eller ja höll snarare på att prata med mamma i telefon för jag ville att hon skulle hämta mig, ja då drar pappas tjej ut telefonkontakten och säger något ord jag inte förstod, något på spanska men jag vet att det inte var något snällt. hon rev mig i ansiktet och minns mycket väl att jag började blöda på min kind, jag tyckte inte då att det gjorde ont fysiskt, men jag kan lova att det satt fast psykist lång tid efter det.
En kväll när pappa var och jobbade han var chef på spanska klubben, sov ja och min syster i vårat rum,minns inte exakt vad klockan var men mellan 4 och 6 på morgonen tror jag, då kastar hon ut mig och min lillasyster på gatan, vi fick kanske tio min att klä på oss kläder sedan skulle vi ut. Vid detta tillfälle var jag 10 år gammal och min lillasyster var 6 år, jag kunde ju ingenting om den platsen vi bodde på och hur man tog sig till domkyrkan för att sedan gå till esperantoplatsen där spanskaklubben ligger. Hur som haver så tog jag min lillasyster i handen och 100 lappen min pappa hade lagt under min kudde och började gå mot spårvagnen, hoppade på första bästa och hamnade som tur var på domkyrkan, Alicia min lillasyster blev verkligen överlycklig, åter igen tog jag alicia i handen och började gå upp för backen in på Mcdonalds gick vi och köpte något att äta, vad vi åt är inte ens intressant, fortsatte mot spanska klubben, När min pappa såg mig och min lillasyster i dörröppningen till hans kontor bleknade hans ansikte totalt, han sa inte så mycket bara kollade på oss med en blick som jag skulle vilja kalla tom. Pappa frågade givetvis vad vi gjorde där och hur vi hade kommit dit, Alicia började gråta och jag kämpade mot gråten som satt och skar i halsen och berättade det hela för pappa. Han har nog aldrig varit så arg ledsen och förbannad i hela sitt liv allting på samma gång.
Jag flyttade hem till min mamma och var hos pappa varannan helg, pappa hade vid detta laget lånat en lägenhet av sin kompis under den helgen jag var hos honom, för under samma tak som hans flickvän kunde jag inte vara.
Tiden gick och tillslut kom hon dit, till den lägenheten jag hade börjat känna som ett hem, hon såg ledsen ut, hon satte sig bredvid mig och hela min kropp stelnade hon började gråta och bad om ursäkt, jag var 10 år och fattade ingenting, varför hon började gråta förstod jag absolut inte, men jag förlät henne.
Bodde dock fortfarande bara varannan helg hos pappa, men nu i deras gemensamma lägenhet. Minns en kväll då pappa och hon bråkade och hon slog pappa med damsugararöret ni vet det där metallaktiga röret han flög in och slog huvudet i elermentet stavas det så? i alla fall där står jag nu 11,5 år gammal tror jag att jag var och ser min pappa bli slagen. och vid detta tillfälle hade dom även fått min lillebror som jag älskar överallt annat. Jag sa till pappa att det var droppen för mig, under dom åren dom två hade vart tillsammans hade jag tappat så mycket av mitt självförtroende psyket var helt vritt och jaa, så jag sa till pappa att nu får du fan ta och välja
MIG ELLER HENNE!!
han valde mig, och idag bor min lillebror bara hos min Pappa...
Just därför har jag mått psykiskt dåligt, och har så lätt att ta åt mig av hårda ord.
sedan jag var fyra år gammal, fyra hjälplösa år.
Skulle aldrig klarat det om jag inte haft min storasyster vid sidan, jag älskar dig Emilia!
Jag vet att min pappa aldrig glömmer det som hänt, och fortfarande klandrar sig själv för att det gick så långt. Men jag älskar honom av hela mitt hjärta, och klandrar honom inte för han var nästan lika hjälplös som oss...
Här har ni texten som min syster skrivit, har dock tagit bort en del av den som handlade om hemska saker som hänt enbart henne. Vill ni läsa hela så gå in på http://nellis.se
Detta är min systers berättelse om vad vi två gått igenom, två hjälplösa barn.
Om man tar de här med när jag första gången kände mig övergiven, Tja vad kan jag ha varit minns inte min exakta ålder. Min pappa träffade en ny kvinna (ja min mamma o pappa skilde sig när jag var 6)
Hon verkade vara underbar. Vacker var hon också långt svart krulligt hår mörka ögon, kvinnlig kropp med både rumpa och bröst höfter och jaa allt de. Hon verkade vara så otroligt snäll. Det tog inte lång tid innan min pappa och hon flyttade ihop, hon hade två egna barn sedan tidigare. Jag kom inte alls överens med hennes dotter i början, vi var två helt olika personer, absolut inte lika över huvudtaget. Allt var jätte bra dom första 8 månaderna. Sedan brakade HELVETET löst, pappa och hon bråkade jämt och ständigt, minns inte hur många gånger pappa kört mig och min lillasyster till min mamma mitt i natten med oro för hur vi mådde. Kan tala om att det tog mycket på psyket att vara där ute. Pappa agerade som en pappa för hennes barn, kändes som om han brydde sig mer än mig och min lillasyster. Hennes barn ena av dom sa alltid din pappa säger att han älskar oss lika mycket som han älskar er, IDAG vet jag att de inte stämde för man kan aldrig ha samma kärlek för någon annans barn som man har för sina egna.
Jag minns en kväll när pappa och hon bråkade och jag ville ringa mamma, eller ja höll snarare på att prata med mamma i telefon för jag ville att hon skulle hämta mig, ja då drar pappas tjej ut telefonkontakten och säger något ord jag inte förstod, något på spanska men jag vet att det inte var något snällt. hon rev mig i ansiktet och minns mycket väl att jag började blöda på min kind, jag tyckte inte då att det gjorde ont fysiskt, men jag kan lova att det satt fast psykist lång tid efter det.
En kväll när pappa var och jobbade han var chef på spanska klubben, sov ja och min syster i vårat rum,minns inte exakt vad klockan var men mellan 4 och 6 på morgonen tror jag, då kastar hon ut mig och min lillasyster på gatan, vi fick kanske tio min att klä på oss kläder sedan skulle vi ut. Vid detta tillfälle var jag 10 år gammal och min lillasyster var 6 år, jag kunde ju ingenting om den platsen vi bodde på och hur man tog sig till domkyrkan för att sedan gå till esperantoplatsen där spanskaklubben ligger. Hur som haver så tog jag min lillasyster i handen och 100 lappen min pappa hade lagt under min kudde och började gå mot spårvagnen, hoppade på första bästa och hamnade som tur var på domkyrkan, Alicia min lillasyster blev verkligen överlycklig, åter igen tog jag alicia i handen och började gå upp för backen in på Mcdonalds gick vi och köpte något att äta, vad vi åt är inte ens intressant, fortsatte mot spanska klubben, När min pappa såg mig och min lillasyster i dörröppningen till hans kontor bleknade hans ansikte totalt, han sa inte så mycket bara kollade på oss med en blick som jag skulle vilja kalla tom. Pappa frågade givetvis vad vi gjorde där och hur vi hade kommit dit, Alicia började gråta och jag kämpade mot gråten som satt och skar i halsen och berättade det hela för pappa. Han har nog aldrig varit så arg ledsen och förbannad i hela sitt liv allting på samma gång.
Jag flyttade hem till min mamma och var hos pappa varannan helg, pappa hade vid detta laget lånat en lägenhet av sin kompis under den helgen jag var hos honom, för under samma tak som hans flickvän kunde jag inte vara.
Tiden gick och tillslut kom hon dit, till den lägenheten jag hade börjat känna som ett hem, hon såg ledsen ut, hon satte sig bredvid mig och hela min kropp stelnade hon började gråta och bad om ursäkt, jag var 10 år och fattade ingenting, varför hon började gråta förstod jag absolut inte, men jag förlät henne.
Bodde dock fortfarande bara varannan helg hos pappa, men nu i deras gemensamma lägenhet. Minns en kväll då pappa och hon bråkade och hon slog pappa med damsugararöret ni vet det där metallaktiga röret han flög in och slog huvudet i elermentet stavas det så? i alla fall där står jag nu 11,5 år gammal tror jag att jag var och ser min pappa bli slagen. och vid detta tillfälle hade dom även fått min lillebror som jag älskar överallt annat. Jag sa till pappa att det var droppen för mig, under dom åren dom två hade vart tillsammans hade jag tappat så mycket av mitt självförtroende psyket var helt vritt och jaa, så jag sa till pappa att nu får du fan ta och välja
MIG ELLER HENNE!!
han valde mig, och idag bor min lillebror bara hos min Pappa...
Just därför har jag mått psykiskt dåligt, och har så lätt att ta åt mig av hårda ord.
sedan jag var fyra år gammal, fyra hjälplösa år.
Skulle aldrig klarat det om jag inte haft min storasyster vid sidan, jag älskar dig Emilia!
Kommentarer
Postat av: ♥Claaaudia ♥
Helt klart!
Ska vi följa varandra via bloglovin?
Postat av: 31/08/08
jag älskar dig alicia.
du är den starkaste jag vet
Postat av: emma
jag finns alltid <3
Trackback
