Men jag har inte skrattat utan att det gjort ont, jag har inte ens skrattat på flera dagar...

Innan skrattade jag hela tiden, allt var kul. Men nu...

Visst jag gråter inte exakt varenda sekund längre , och nu har jag äntligen fått i mig lite mat..

Men när jag inte gråter på utsidan gråter jag på insidan... Och den smärtan går inte ens att förklara i ord..

Men nätterna är absolut värst.. För det är då jag saknar dig som mest, det är då jag saknar din arm runt mig och din varma puss på min panna...

Men jag ska försöka i fortsättningen för att inte göra andra deprimerade eller orliga, att dölja smärtan bakom ett fakeat leende.