Hm...
Den största rädslan jag känner är nog att förlora någon mer, någon som står riktigt nära..
Det är nog det som skrämmer mig mest, att förlora personer jag verkligen älskar är något som jag tycker är väldigt jobbigt! Tror nog de flesta känner desamma för den saken. Men jag klarar verkligen inte av det, kan gå ner i djupa depressioner, få tvångstankar och bara vara helt inlåst i mig själv.
Som tur är har ingen nära till mig gått bort på länge, senast var väl min farmor på min sjunde födelsedag(om man inte räknar med min katt Troja som dog för några år sedan).
Sedan har andra i min omgivning gått bort, men ingen som stått riktigt nära som tur är...
Det finns inget värre än när människor ska behövas ta ifrån en, någon man verkligen bryr sig om..
Det är så orättvist, och man tänker alltid samma "varför just du?".
Men så är det ju, vi föds och vi dör. Men som ni vet så tror jag ju inte att det tar slut där.... Tror att livet fortsätter någon annan stans...